torsdag 31 juli 2008

AD/HD i nytt ljus

Här finns inlägget numera!
Upplagd av kl.
Etiketter:

5 kommentarer:

ADHD och ADD sa...

Ja, är det inte intressant hur djupt fascinerande det är att kritisera ADHD som diagnos och indirekt de som har diagnosen. Skulle man på samma sätt ifrågasätta de som har glasögon eller undra varför de valt att ha så dåligt fokus?
Det är en synnerligen imponerande frenesi som tvångsmässigt verkar ifrågasätta det som hjälper miljoner män kvinnor och barn varje dag, har du aldrig tänkt på det? Varför inte presentera bättre och hållbarare alternativ i stället för att bara fattigt klaga på något som fungerar? Är det för svårt?
Men det är klart mobbare har ju alltid tagit sig rätten till att ifrågasätta andra, de snyggare mobbarna gör det dessutom i det tveksamma skyddet av att låtsas bry sig, är det inte vackert? SÅ vad blir då resultatet av en diagnos som ständigt ifrågasätts? Blir det bättre för barnen som har diagnosen?
Kommer det någonsin något positivt ur kritiken? Eller är den bara till för kritikerna att runka av sig sina sociala floskler om hur de anser världen borde vara, på bekostnad av de som har nog med att klara sin vardag.
Finns det några nyanser i tvångsmässigheten där till och med en stereotyp kritiker kan inse att en adekvat behandling kan ha fördelar?

Varför kommer aldrig kritikerna fram med bättre alternativ?

Törs krtitikerna bli ifrågasatta eller fungerar det bara åt ett håll?

3 augusti 2008 kl. 10:41
Karl-Erik Edris sa...

Jag beklagar om jag har formulerat mig så att det för dig och kanske också för andra framstår som att jag kritiserar adhd-diagnosen. Jag ifrågasätter inte heller att en hel del personer med adhd blir bättre av den medicinska behandling de får. Min kritik rör de tankemodeller som ligger bakom och därmed styr synen på orsaker och bot. Och skälet till att sådan kritik kan vara intressant och betydelsefull är ju att om den bakomliggande tankemodellen är begränsad eller rent av felaktig så spärrar dess makt över tänkandet uppkomsten av bättre förhållningssätt till det studerade problemet.

Och det är på grund av denna min inställning som jag har valt att uttala mig positivt om Tomas Ljungbergs bok eftersom den enligt min mening är ett föredömligt sakligt och klart bidrag till reflektionen kring ett svårt och angeläget problem.

3 augusti 2008 kl. 15:10
Börje Frylmark sa...

Folk med glasögon simulerar bara, det vet vi väl alla. Det är ett jäkla okynne att kreti och pleti ska gå omkring och gnälla och påstå att de har synproblem, när det i själva verket handlar om att de är trötta och lata människor som helst av allt bara vill blunda och sova sig igenom livet.

30 juli 2009 kl. 13:02
Karl-Erik Edris sa...

Börje F,
Jag vet inte vilka glasögon du hade på dig när du läste mitt inlägg. Men om du menar att jag har uppfattningen att personer med ADHD-symptom simulerar så är det ett missförstånd. I mitt inlägg har jag inte med ord antytt en dylik kränkande uppfattning.

30 juli 2009 kl. 14:38
Anonym sa...

Oh skandal den som vågar kritisera subkulturen ADHD... som du ser skall man akta sig för det. Många med diagnosen tycker om, att kunna vara den som det är synd om... implicit en del av att ha ett funktionshinder/ett handikapp - tyck synd om mig - men våga inte ifrågaställa....

Personligen tycker jag, att han sätter ord på något som många av oss med diagnosen tänkt - och jag tål fint att man tycker så om "min" adhd - är till och med av samma uppfattning.
Och blogg här är väldigt interessant att läsa även den!

Mvh
May Britt

25 januari 2010 kl. 19:20

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)