onsdag 14 juli 2010

Ett tips till Ann Heberlein

Här finns inlägget numera!
Upplagd av kl.
Etiketter: , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Ännu ett tips till Ann Heberlein och andra som behöver argument för att människans fria vilja verkligen existerar: Läs Karl-Ragnar Gierows tal till studenterna i Lund hösten 1969! Gierow hade per telefon blivit tillfrågad av sedermera teaterprofessorn Ingvar Holm om han ville komma till Akademiska Föreningen och tala ”om vad som helst”. Gierow tog sitt ämne om människans frihet, värde och skuld direkt ur telefonluren. ”Ty i princip: På Ingvar Holms fråga kan jag svara ja eller nej: vidare: vad jag säger här kan bli bra eller dåligt, oavsett vad jag själv tycker; slutligen: om det blir dåligt har jag mig själv att skylla.”

Här ett smakprov ur talet, som i sin helhet kan avnjutas på
www.karlragnargierow.se

Värst åtgången är friheten. Från ett håll kommer psykologer, som har sin SR-formel för allt vad som händer oss här i livet. S betyder, parentetiskt anmärkt, stimulus, R response. Vi kan ju, behändigt nog, använda samma initialer, bara vi låter dem byta plats, när vi beskriver de snäva villkor, som så tillerkännes oss; hela vår tillvaro är reglerad av yttervärldens impulser; vi existerar bara som automatiska Svar (där har vi s:et) på Retningar (där kom r:et). Från ett annat håll dyker ärftlighetsforskare upp och förklarar, att vad jag är och vad jag gör beror på mina gener. Ytterligare ansatt blir friheten av sociologer och politiker, som kan reda ut att hela min tillvaro är byggd på det faktum att jag är inordnad i en gemenskap. Inträdesbiljetten dit är min
personliga oavhängighet; erlägger jag inte avgiften är min frihet rättslös, betalar jag, har jag avhänt mig den. Sen har vi ändå kvar frihetens långsintaste vederdelomän, de rena filosoferna, som trots enstaka bemödande aldrig har riktigt kunnat skaka av sig de järnsmidda kausalkedjor, som de bär kring handlovar och vrister. Friheten finns inte, principiellt sett. Och där sitter jag ändå med min fördom i hjärteroten och med Ingvar Holm i telefonen och kan svara ja eller nej. Hur är detta möjligt? Jag har min individuella frihet, ingen människa på jorden kan övertyga mig om annat. Psykologer upprepar i talkör att den inte finns i mitt förhållande till yttervärlden, genetiker att den är inbäddad och kvävd i min arvsmassa, samhällsvetare att den är stoppad i gemenskapens stora svarta gryta för att där avdunsta, filosofer att den är inte en felande länk utan en överbliven länk i den tätt sammanhängande orsakskedjan. Vad gör jag då av den? För jag vet ju att jag har den. Bara en lösning är möjlig: att min frihet finns vid sidan om och utanför alla dessa faktorer, att den alltså är strängt personlig, så strängt personlig att den föds med mig och dör med mig, och att så är förhållandet med varje levande människas frihet.

20 juli 2010 kl. 15:06

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)