Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
om politik och samhällsfrågor, ekonomi och företagande och om andliga ting som striden mellan tro och vetande, den materialistiska världsbildens begränsningar och människans behov av en djupare livsmening
8 kommentarer:
Så det är INTE intressant att Obamas politiska mentorer är extremister?
anonym: Jo, like intressant som Clintons vänsterprassel var en gång i tiden.
Till anonym vill jag bara säga att jag till förmån för ett någorlunda kort inlägg inte gav mig in på att diskutera huruvida de nämnda personerna är eller har varit mentorer för Barack Obama. Enligt min mening har Hans Bergström utnämnt just dessa personer till mentorer (och Barack Obama indirekt till ett fånigt och osjälvständigt språkrör) eftersom det passar den slutsats han vill dra och insinuera. Men huruvida dessa personer har haft ett avgörande inflytande på Obama, och i så vilket är inte grundligt och rättvisade utrett. Bergströms inlägg är bakom sin fasad av saklig statsvetenskaplig idéanalys ett stycke propaganda för John McCain.
Försåtlig argumentation? Bara därför att han inte tycker som Du. Jag tycker att Ditt sätt att resonera är minst lika försåtligt eftersom Du inte diskuterar sakfrågan dvs vem är Obama. Kan Du inte lämna några andra mentorer som slulle vara relevanta i sammanhanget?
Till Jan vill jag säga att en central fråga är hur slarvigt man har rätt att använda begreppet mentor. Enligt Nationalencyklopedin betyder det "uppfostrare, lärare". Begreppet går tillbaka på den grekiska mytologin där Mentor var en vän till Odysseus, och när Odysseus skulle segla till Troja fick Mentor uppdraget att ta hand om och uppfostra Odysseus son Telemachos. Ett verkligt mentorförhållande är med andra mycket nära och formande för adepten. Ett mycket känt och bra exempel från svensk politisk horisont är Tage Erlanders förhållande till Olof Palme.
Enligt min mening är det ett missbruk av begreppet mentor att utnämna Alice Palmer, Bill Ayers och Jeremiah Wright till mentorer för Barack Obama. Till viss belysning av denna min uppfattning kan du t.ex. läsa http://blogs.suntimes.com/sweet/2008/10/ayers_alone_did_not_launch_oba.html Där framkommer t.ex. att Alice Palmer inte månade mer om Obama än att hon stödde Hillary Clinton. Och en hel del andra i sammanhanget intressanta ting.
Som svar på din direkta fråga om jag kan nämna några andra mentorer så är svaret nej. Efter att ha läst Barack Obamas två böcker kan jag i varje fall säga att han inte redovisar några mentorer i dem.
Jag kan rekommendera den här kommentaren, som tar upp Hans Bergströms artikel från en något annorlunda vinkel:
http://www.katallaxi.se/2008/10/23/dar-jag-tolkar-hans-bergstrom
Man kan ju alltid som Bergström och andra som surar över Obamas framgång spekulera i vilket inflytande hans bekantskapskrets har haft på hans politiska idéer. Men McCain har inte haft den fullkomligt inkompetenta Sarah Palin som sin "mentor" utan valt henne som sin vice kandidat, ett tydligt kvitto på var han står idag. Långt mer graverande, som jag ser det.
(Hennes man ville för övrigt så sent som 2002 att Alaska skulle bli självständigt från USA.)
Svenska högerns fascination för McCain är ett märkligt psykologiskt fenomen. Lite av det kan väl förklaras av att man ser för mycket av europeisk välfärdsstatspolitik i Obamas program, just det man ville komma ifrån när man vände sig mot Amerika. Sen är det väl besläktat med hur delar av den svenska vänstern en gång drogs till maoismen: man vill vara tuff och löpa linan ut. Ska man vara proamerikansk, då tar man Amerika i dess mest klichéartade form, inklusive Palin. varför nöja sig med mindre än Vilda Västern?
Det har ju aldrig handlat om statsvetenskap eller om vad som är bäst för USA eller världen, det handlar om att förverkliga en dröm.
Skicka en kommentar