tisdag 27 maj 2008

En maktens man

Här finns inlägget numera!
Upplagd av kl.
Etiketter: ,

4 kommentarer:

Anonym sa...

"Som man bäddar får man ligga", är min åsikt. Så länge frimurarna envisas med att vara så väldigt hemliga får detta sällskap dras med att det kretsar diverse teorier kring dem och deras ritualer. Jag som kvinna (och aldrig ens får möjligheten att vara med, vilket är extremt förlegat) hämtar information om frimurarna på nätet och i böcker. Vad ska jag annars bygga min uppfattning på, när ingen vill berätta?

28 maj 2008 kl. 14:37
Karl-Erik Edris sa...

Hej Anna,
Det enda som är hemligt är gradgivningarna. Att de är hemliga är inte egendomligare än att man på en normal utbildning inte får veta både provet och provsvaren i förväg.

Jag håller med dig om att det är förlegat att kvinnor inte får delta. Sådan är dock traditionen. Men till tröst för tigerhjärtan finns det en frimurarliknande orden enbart för kvinnor. Ordern heter Mariaorden.

28 maj 2008 kl. 14:54
Anonym sa...

Roligt att du svarade :)

Det som jag anser vara mest beklämmande med frimurarna är egentligen inte alla ritualer kring gradgivningarna, mycket av vad som sker är inte så hemligt längre (kranier och ögonbindlar).

Jag tycker snarare att som god kristen är det fel att gå i ed på att hellre dö än att berätta vad som sker bakom dessa lyckta dörrar. Om man i detta sällskap får vetskap om något som man anser vara RIKTIGT fel och som direkt strider mot ens trosuppfattning/moral ska man inte hålla tyst. Då har man en plikt mot sig själv och omgivningen att berätta. Gör man inte det är man ingen god kristen och ingen bra människa.

Vad smäller högst; fruktan inför brödernas straff eller fruktan inför Gud?

28 maj 2008 kl. 15:58
Karl-Erik Edris sa...

Hej igen Anna,
Som god frimurerisk hemlighetsmakare kommenterar jag inte sådant i ditt inlägg som rör förmodanden om gradinnehållet och vad eventuella eder kräver. Däremot delar jag personligen helt din uppfattning att inget sällskap (inklusive frimurarna eller en eller annan kyrka) eller annat sammanhang som man som individ kan var anknuten till har rätt att ställa anspråk på lydnad och underkastelse oavsett vad det egna samvetet säger.

Integriteten, eller annorlunda uttryckt förmågan till civilkurage, dvs. förmågan att stå upp för vad som är rätt och sant är en central mänsklig förmåga som inte skall säljas vare sig billigt eller dyrt. Sedan är det ju en fråga för var och en om hon eller han tror att samvetets röst viskar Guds oförfalskade budskap i det egna inre örat.

28 maj 2008 kl. 16:19

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)